Säbrå Kyrka

Historisk Bakgrund och Betydelse av Säbrå Kyrka

Säbrå Kyrka är en betydande kyrkobyggnad som tjänar som församlingskyrka i Säbrå församling inom Härnösands stift. Dess närhet till en historisk biskopsgård som uppfördes 1814 och renoverades 2003, förstärker dess betydelse.

Denna gård fungerar inte bara som pastorsexpedition utan har även varit hem för flera biskopar som tjänstgjort som kyrkoherdar i församlingen under en period på 241 år.

Bland dessa biskopar återfinns namn som Petrus Erici Steuchius och Frans Michael Franzén, vars sista andetag ägde rum här. Intressant nog vilar fem av dessa biskopar inom kyrkans heliga gränser eller på dess kyrkogård. Dessutom är Säbrå kyrkogård viloplatsen för Alfhild Agrell, en känd författare född i Härnösand.

  • Betydande Personer Begravda i Säbrå Kyrka
    • Petrus Erici Steuchius – Biskop och kyrkoherde
    • Frans Michael Franzén – Biskop och poet
    • Alfhild Agrell – Känd författare
  • Kyrkans Arkitektur och Renoveringar
    • Ursprunglig byggnad uppförd 1814
    • Renovering genomförd 2003
Årtal Händelse
1814 Uppförande av biskopsgården
2003 Renovering av biskopsgården
241 år Period av biskopar som tjänstgjort i församlingen

Från Medeltid till Nutid

Den ursprungliga medeltida stenkyrkan som en gång stod på platsen är omsvept i historiens dunkel. Den ödesdigra händelsen då ryssarna brände kyrkan under deras härjningar 1721 ledde till att alla dess inventarier förstördes. En provisorisk återuppbyggnad skedde 1723, men det var först under åren 1858-1859 som en omfattande nybyggnation genomfördes. Denna renovering, under ledning av Dan Hagman, innebar att delar av den gamla kyrkans murar revs och en ny, större kyrka restes. Ett nytt kyrktorn tillkom 1860, och vid en restaurering 1898 tillkom även ett femsidigt kor samt nya glasmålningar och kyrkoinredning.

Arkitektoniska Drag

Säbrå Kyrka utmärker sig genom sin arkitektur som speglar olika historiska perioder. De medeltida grundmurarna blandas med senare tiders byggnadsstilar. Kyrktornet och koret ger byggnaden en distinkt silhuett som är väl synlig i det omgivande landskapet. Interiören, med sina glasmålningar och återplacerade historiska inredningsdetaljer från 1950-talet, skapar en atmosfär av historisk kontinuitet och vördnad.

Orgeln – Ett Klangfullt Arv

I Säbrå Kyrka finns en kororgel som byggdes 1988 av Robert Gustavsson Orgelbyggeri AB från Härnösand. Denna mekaniska orgel, utrustad med slejflådor, är ett centralt instrument i kyrkans musikliv. Orgeln används regelbundet under gudstjänster och konserter och bidrar med sin rika klang till kyrkans andliga och kulturella atmosfär.

Biskopsgården – Mer än Bara en Byggnad

Biskopsgården, belägen i närheten av Säbrå Kyrka, är mer än en historisk byggnad; den är en levande del av församlingens arbete och samhälle. Den tjänar som arbetsplats för personalen i Säbrå, Häggdånger och Hemsö församlingar och är en plats för möten och administration. Dessutom är den en påminnelse om de biskopar som en gång bodde där och ledde församlingen.

Den Kulturella Skatten – Kyrkogården

Säbrå Kyrkogård är inte bara en viloplats för de avlidna; den är en kulturell skatt där besökare kan vandra bland gravstenar som berättar historier från gångna tider. Här vilar inte bara församlingsmedlemmar utan även kända personer som Alfhild Agrell, vilket gör kyrkogården till en plats av både lokal och nationell betydelse.
Säbrå Kyrka, belägen i Härnösand, är en pittoresk medeltida stenkyrka med rika historiska anor och en fredlig atmosfär.

Musik och Andakt

Musik spelar en stark roll i Säbrå Kyrkas verksamhet. Orgeln och andra musikinstrument används för att skapa en atmosfär av reflektion och andakt. Flera inspelningar har gjorts där musiker framför verk på kyrkans orglar, vilket sprider kyrkans musikarv utanför dess väggar.

Sammanfattning

Säbrå Kyrka är en plats där historia, kultur, och andlighet flätas samman. Genom sina byggnader, orgeln, och sin kyrkogård erbjuder den en unik inblick i det förflutna samtidigt som den fortsätter att vara en levande del av samhället. Kyrkan står som en symbol för kontinuitet och gemenskap i Härnösands stift.