Inledning – En natt av förödelse
Den 17 maj 1990 drabbades Stockholm av en katastrofal händelse när Katarina kyrka på Södermalm ödelades av en våldsam brand. När branden var över återstod endast de sotiga ytterväggarna av den anrika byggnaden.
Katarinabranden 1990 – En katastrof och dess återuppbyggnad
Värdefulla föremål som en nyinstallerad orgel, predikstolen, och ovärderlig konst blev offer för lågorna. Trots brandmännens heroiska insatser och räddningen av några historiska föremål som två silverkrucifix från 1400-talet, var förstörelsen omfattande.
- Viktiga föremål som räddades
- Orgeln: Den nyinstallerade orgeln förstördes, men delar av den ursprungliga orgeln från 1960-talet räddades.
- Predikstolen: Gick förlorad i lågorna, en stor kulturell och historisk förlust.
- Konstverk: Många konstverk förstördes, men några kunde räddas.
- Silverkrucifix: Två värdefulla silverkrucifix från 1400-talet räddades från branden.
| Datum | Händelse | Noteringar |
|---|---|---|
| 17 maj 1990 | Branden startar | Branden börjar på kvällen och pågår genom natten. |
| 1990-1995 | Återuppbyggnad | Kyrkan återuppbyggs med stor försiktighet för att bevara dess historiska värde. |
| 1 juni 1995 | Återinvigning | Katarina kyrka återinvigs efter restaureringen. |
Ekonomiska konsekvenser
Kyrkan hade genomgått en dyrbar renovering och återinvigts endast ett år före branden, med en kostnad på 22 miljoner kronor. Återuppbyggnaden av Katarina kyrka efter branden var en ekonomisk utmaning, där kostnaderna uppskattades till hundratals miljoner kronor. Denna brand jämfördes i omfattning med den som drabbade kyrkan år 1723.
Orsaken till branden
Det antogs att branden hade sitt ursprung i ett tekniskt fel relaterat till kyrkans centrala takkrona. En avgörande faktor var avsaknaden av rökdetektorer, vilket fördröjde upptäckten och larmet av branden. Trots närheten till en brandstation var kyrkan redan övertänd när räddningstjänsten anlände. De befintliga sprinkleranläggningarna var otillräckliga och kunde inte förhindra att kyrkan brann ner till grunden.
Debatten om kyrkans framtid
Efter branden uppstod en livlig debatt om huruvida ruinen skulle bevaras eller om kyrkan skulle återuppbyggas. Många ansåg att kyrkan var en vital del av Stockholms stadsbild och att dess återuppbyggnad var nödvändig. Församlingen behövde också kyrkan för sin verksamhet. Till slut beslutades det att kyrkan skulle återuppbyggas, med de kvarstående murarna som grund.
Återuppbyggnaden av Katarina kyrka
Med hjälp av uppmätningsritningar och fotodokumentation från 1930-talet och framåt, blev det möjligt att återskapa Katarina kyrka till sitt forna utseende. Under ledning av arkitekten Ove Hidemark skedde en noggrann återuppbyggnad. År 1995 kunde kyrkan återinvigas, med en exteriör som var trogen originalet och en interiör som återskapade den historiska känslan, även om vissa anpassningar gjordes för att förenkla processen.
Restaurering av inredningen
De viktigaste inredningsföremålen som altaruppsatsen, orgelfasaden och läktaren kopierades noggrant. De historiska ljuskronorna restaurerades fullständigt av ett lokalt Stockholmsföretag, och detta arbete var lika omfattande som själva renoveringen av kyrkbyggnaden.
Förstärkt brandskydd
I samband med återuppbyggnaden förbättrades brandskyddet avsevärt. Kyrkan indelades i brandceller skilda åt av brandmurar, och utrustades med ett modernt sprinklersystem och en elektronisk brandvarningsanläggning. Denna uppgradering av säkerhetssystemen säkerställer att en liknande katastrof inte ska kunna hända igen.
Minnet av branden
Som en påminnelse om den ödesdigra natten och som en del av kyrkans historia, har brandskadade rester från branden 1990 ställts ut i kyrktornets mellanvåning. Dessa artefakter tjänar som en stark påminnelse om brandens förödelse och kyrkans påföljande återfödelse.
